VBOF är en lokalförening i västra Blekinge inom BirdLife Sverige/SOF . Vi skådar fågel, njuter av naturupplevelser och genomför innemöten och exkursioner.
Så är det dags för novembers ”Kluringar”. Kom ihåg, detta är ingen tävling, bara en chans att förbättra sina fågelkunskaper på ett opretentiöst och förhoppningsvis trevligt sätt!
Kan du inte bestämma de här fåglarna direkt så ta en titt i en fågelbok eller sök på nätet. I slutet av november kommer lösningen, och tre nya kluringar.
Lycka till!
VBOF
Bild 1: Det här är en rödspov i häckningsdräkt. Den är fotograferad under våren för några år sedan på Håslövs ängar vid Hammarsjön söder om Kristianstad. Det är det närmaste ställe man säkert kan få se rödspov för oss västblekingar.
På bilden skymtar rödspovens rödorange huvud och dessutom den svarta spetsen på fågelns långa näbb. Inre delen av näbben, som inte syns på bilden, är rödaktig.
På en flygande fågel syns kraftiga vita vingband, vit stjärtrot samt en svart stjärtspets. På engelska heter fågeln just Black-tailed godwit. Den snarlika myrspoven har en svartbandad stjärt och heter följaktligen Bar-tailed godwit på engelska.
Bild 2: På bilden syns en ung (juvenil) tärnmås. Fågeln är fotograferad hösten 1997 då många tärnmåsar syntes längs vår västkust. Just den här fågeln låg flera dagar vid Stensåns mynning norr om Båstad.
Tärnmåsen är lättare att känna igen när den flyger då både adulta och juvenila fåglar har ett typiskt trefärgat mönster (titta gärna på bilder av flygande tärnmås!). Den liggande unga tärnmåsen går att arta med hjälp av en relativt klen, svart näbb, det grå huvudet, nacken samt kilen ner på sidan. Dessutom ger de ljusa brämen på fjädrarna ett fjälligt intryck.
Den här lilla måsfågeln är högarktisk men kan ses främst längs den svenska västkusten då det blåser hårda västliga vindar.
Bild 3: Den tredje fågeln är en vinterhämpling fotograferad i höst på Schäferiängarna nära Ottenby på Öland. Den här fågelarten som häckar längs Norges kust anländer till våra trakter under senhösten och är hos oss, precis som namnet antyder, en vinterfågel. Vi ser den oftast i små flockar där de födosöker på öppna marker, gärna med kvarstående högre fröståndare.
Fågeln på bilden utmärker sig genom att visa upp ett tunt ljust vingband, streckad rygg och en kluven stjärt.
Vinterhämplingen har ett metalliskt strävt läte som gett fågeln dess engelska onomatopoetiska (ljudhärmande) namn Twite.
Strömstare i Fridafors. Foto: Jonas Gustafsson
Strömstaren – vinterbadaren
Den 25 oktober – cirka – brukar Blekinges strömstarar dyka upp i våra vattendrag efter att ha flyttat ner från främst den svenska fjällkedjan. Många kommer säkert från Norge där strömstaren, fossekallen, är något av en nationalfågel
Visserligen brukar det häcka något eller några par strömstare i vårt län, men dessa få fåglar för ofta ett undanskymt liv, så därför ser vi strömstaren som en vinterfågel.
Det är onekligen fascinerande att sitta och titta på en födosökande strömstare. Fågeln dyker ner under ytan, simmar med vingarna och kommer kanske upp med en husmask eller rent av en liten fisk. Är det en fisk brukar fågeln banka fisken mot stenen den sitter på, innan den vänder fisken rätt och låter den slinka ner i magen.
Strömstaren föredrar som namnet antyder strömmande vatten. Ofta går den upp i riktigt små bäckar. När natten närmar sig brukar fåglarna söka upp broar, dammar eller kraftstationer, där de söker sig in mellan stenar eller andra håligheter. Norr om Karlshamn, i Mieån, ligger Getabron. Där kan ett tiotal strömstarar söka nattkvarter bland stenarna under bron – detta är alltså en utmärkt plats om man vill titta på de här fåglarna. Strax innan skymningen brukar de anlända.
Ett annat ställe som brukar hysa många strömstarar, speciellt i början av vintersäsongen, är den gamla fåran av Mörrumsån i Fridafors. Ibland sitter här över tjugo strömstarar på en cirka 500 meter lång sträcka. När det är trångt brukar det bli bråk om sittplatser. Vintertid är strömstaren en ensling.
Om du undrar om det finns någon strömstare vid ett vattendrag så syna stenarna i strandkanten. Är det ett strömstarerevir så är det gott om små vita “duttar” på sittstenarna. Är det så kan du vara ganska säker på att det finns en strömstare i närheten.
Gå in på VBOF:s Facebooksida och berätta dina minnen av möten med strömstarar. Själv har jag massor av minnen. Det främsta kanske från Bräkneån vid Gummagölsmåla norr om Belganet. Där hade jag under natten krupit in i ett gömsle för att fotografera vid en häckning. Under morgontimmarna matade bägge föräldrarna intensivt de fem ungarna i boet. Det är förresten ganska ovanligt att bägge föräldrarna är kvar när ungarna matas. Hanen brukar dra vidare norrut och kanske häcka en andra gång samma säsong, men här var båda kvar. Under förmiddagen slutade fåglarna plötsligt att mata och började bygga på ett annat bo bara fem meter bort från det första. Detta resulterade någon vecka senare i att honan la en andra kull. Den första konstaterade i Blekinge. Det var fascinerande att sitta där i gömslet och iaktta det hela!
Välkommen med dina berättelser och bilder!
Göran Andersson, VBOF
Varje månad publicerar vi tre fågelbilder utan kommentarer (se nedan). Sedan gäller det för dig att klura ut vilka arter det rör sig om. En del bilder kan uppfattas som ganska lätta, andra som lite klurigare och några som svåra – men för lätt ska det ju inte vara. I de allra flesta fall är fågeln häckande, eller i varje fall observerad, i Sverige. I de fall så inte är fallet kommer vi att berätta det då bilden publiceras.
Detta är ingen tävling utan bara ett tillfälle att fördjupa sina kunskaper om fåglar. Vid månadens slut publicerar vi lösningen med lite kommentarer om vad som skiljer ut just den här arten och vilken eller vilka arter som det finns förväxlingsrisk med.
Eftersom den första publiceringen kommer ganska sent i oktober så kommer bilderna att ligga kvar en bit in i november innan vi ger svaret och publicerar tre nya bilder.
Lycka till med klurigheterna!
VBOF
Steglitsen, Carduelis carduelis, har under de senaste decennierna ökat kraftigt i Sverige. Enligt boken Fåglarna i Sverige (2012) häckar det 16000 par steglits i landet. I boken Blekinges fåglar (1993) anges att det häckar 5-10 par i Blekinge, idag är det förmodligen betydligt fler. Steglitsen häckar i våra lövskogar främst längs, eller nära, kusten.
Den här färggranna lilla fågeln är vanlig i VBOF:s område och den finns hos oss hela året. Den känns igen just på sin färggrannhet med bland annat ett svart, vitt och rött huvud. I flykten är den lätt att känna igen med sina breda gula vingband och vita övergump.
För den som lärt sig steglitsens lockläte är det också lätt att känna igen. Och det är locklätet som gett fågeln dess namn, som alltså är onomatopoetiskt, ljudhärmande. Lätet brukar skrivas stickelitt eller tickelitt. Samma namn återkommer i flera språk, bland annat tyskan, Stieglitz varifrån vi fått namnet. På engelska heter fågeln Goldfinch, ett ganska passande namn. Och det här namngivande locklätet, stickelitt, finns även invävt i den snabba omväxlande sången.
Nere i mellersta och södra Europa är steglitsen på många håll den vanligaste fågeln. Utbredningsområdet sträcker sig förutom i nästan hela Europa även till Nordafrika och västra Asien.
Vad har du för upplevelser av den här fågeln? Berätta gärna din historia och dela med dig av dina bilder på VBOF:s facebooksida. Och glöm inte att rapportera dina observationer av steglitser på Artportalen!
Foto: Göran Andersson
När en steglits tittar rakt mot dig så är det det röda ansiktet som möter dig. Den här bilden är tagen på Cypern just intill den känsliga ”Gröna linjen” som skiljer turkcyprioter från grekcyprioter. Fem meter från fåglarna finns det en stor skylt med orden ”Fotografering förbjuden”!
Det är mitt starkaste minne av steglitser.
/ Göran Andersson