Steglitsen, Carduelis carduelis, har under de senaste decennierna ökat kraftigt i Sverige. Enligt boken Fåglarna i Sverige (2012) häckar det 16000 par steglits i landet. I boken Blekinges fåglar (1993) anges att det häckar 5-10 par i Blekinge, idag är det förmodligen betydligt fler. Steglitsen häckar i våra lövskogar främst längs, eller nära, kusten.
Den här färggranna lilla fågeln är vanlig i VBOF:s område och den finns hos oss hela året. Den känns igen just på sin färggrannhet med bland annat ett svart, vitt och rött huvud. I flykten är den lätt att känna igen med sina breda gula vingband och vita övergump.
För den som lärt sig steglitsens lockläte är det också lätt att känna igen. Och det är locklätet som gett fågeln dess namn, som alltså är onomatopoetiskt, ljudhärmande. Lätet brukar skrivas stickelitt eller tickelitt. Samma namn återkommer i flera språk, bland annat tyskan, Stieglitz varifrån vi fått namnet. På engelska heter fågeln Goldfinch, ett ganska passande namn. Och det här namngivande locklätet, stickelitt, finns även invävt i den snabba omväxlande sången.
Nere i mellersta och södra Europa är steglitsen på många håll den vanligaste fågeln. Utbredningsområdet sträcker sig förutom i nästan hela Europa även till Nordafrika och västra Asien.
Vad har du för upplevelser av den här fågeln? Berätta gärna din historia och dela med dig av dina bilder på VBOF:s facebooksida. Och glöm inte att rapportera dina observationer av steglitser på Artportalen!
Foto: Göran Andersson
När en steglits tittar rakt mot dig så är det det röda ansiktet som möter dig. Den här bilden är tagen på Cypern just intill den känsliga ”Gröna linjen” som skiljer turkcyprioter från grekcyprioter. Fem meter från fåglarna finns det en stor skylt med orden ”Fotografering förbjuden”!
Det är mitt starkaste minne av steglitser.
/ Göran Andersson