VBOF är en lokalförening i västra Blekinge inom BirdLife Sverige/SOF . Vi skådar fågel, njuter av naturupplevelser och genomför innemöten och exkursioner.
Bild 1
Hane årta, vår sällsyntaste simand. Ca 600 par i Sverige. Hanen lätt igenkänd på det kraftiga vita ögonbrynstrecket. Årtan är tillsammans med krickan vår minsta simand, dock något större än krickan.
I Blekinge är årtan en ytterst sällsynt häckfågel, om den över huvud taget häckar här.
Bild 2
Jaktfalk. Våra svenska jaktfalkar tillhör den grå morfen, i arktis är jaktfalkarna ljusare, på Grönland rent vita. Hela översidan på en gammal fågel är grå. Ungfåglarna är brunare.
Falken på bilden är fotograferad på Fulufjället där en känd häckning finns. När bilden togs närmade sig en korp boplatsen och hanen dök upp och jagade bort korpen. Det är alltså hanen som syns på bilden.
Detta är världens största falk, ett veritabelt kraftpaket. Att se en jaktfalk jaga är en upplevelse. Första gången undertecknad såg en jakt var vid Rönnen när falken kom lågt över vattnet och slog mot gräsänder. Ett av fågelskådandets största ögonblick!
Bild 3
Svartand, en amerikansk and som är nära släkt med gräsanden som den sällskapar med på bilden – och som den ibland hybridiserar med. I åtminstone två vintrar övervintrade den här hanen vid Dagshög nära Torekov på Bjärehalvön.
Svartanden är vanlig i östra Nordamerika, exempelvis i New York med omnejd.
Bild 4
Det här var en knepig rackare. Förmodligen omöjlig att bestämma utifrån den här bilden. De som hört av sig har trott på tornseglare, och nog ser det ut som en sådan!
Men det här är en mörk fas eleonorafalk som drar förbi fotografen i hög fart vid Cabo Formentor på Mallorca. Falkarna här dök ner mot vattenytan där insträckande tättingar kämpade i vinden efter flykt från Frankrikes sydkust.
Eleonorafalk ses mycket sällsynt i södra Sverige. Totalt finns det 22 observationer i Sverige av arten.
Så är det dags för nya kluringar, denna gång fyra stycken. Ett par av dem är, tycker undertecknad, inte så där jättesvåra, en är “så där” klurig och en upplevs säkert som svår, för det är den! Ta hjälp av texter och bilder på nätet eller i fågelböcker om du är osäker. Om cirka tre veckor kommer lösningarna för då är det dags för “Julkluringar”.
Bild 1
Bild 2
Bild 3 (det gäller den vänstra fågeln)
Bild 4
Bild 1
En piplärka! Väl framme vid släktet piplärkor, Anthus, så är det ganska lätt. Översidan av fågeln är inte lika markerad som hos andra piplärkor utan mera enfärgad. Fågelns undersida är nästan helt ostreckad till skillnad mot exempelvis de vanligare arterna ängspiplärka och trädpiplärka. Detta är alltså en fältpiplärka.
I Sverige betecknas fältpipen som ”Starkt hotad” och fågeln häckar numera endast i östra Skåne. Läs mer om fältpiplärkan här https://artfakta.se/naturvard/taxon/100010.
Fågeln på bilden är fotograferad på Mallorca. I Medelhavsområdet är arten fortfarande ganska vanlig i kustnära, sandiga områden.
Bild 2
En liten vadare av släktet Calidris. Det är kanske inte möjligt att se på bilden men detta är en av de två småvadare som är mindre än alla andra. Då har man att välja på småsnäppa och mosnäppa. Den här fågeln har mörka ben, ett ganska ljust huvud och ganska bjärta färger på ovansidan. Allt talar för småsnäppa vilket det också är. Bilden tagen vid Äspet i Åhus.
Bild 3
Relativt små fåglar med en ovanligt lång stjärt. Det är just den långa stjärten som avslöjar skäggmesen i luften, även på långt håll. Kommer man nära de här förtjusande fåglarna i vassen, där de hör hemma, så är de lätta att känna igen, inte minst hanen med sina svarta mustaschstreck.
Skäggmesen finns i våra blekingska vassområden. Hårda vintrar kan gå hårt åt bestånden men arten har under de senaste decennierna ökat i Sverige, kanske beroende på klimatförändringar?
Bilden på de här 13 skäggmesarna är tagen i Mörrumsåns mynningen när fåglarna ger sig upp i så kallad högflykt. Fåglarna tar höjd och ibland ger de sig av från lokalen men ofta går de tillbaka ner till den vass där de hör hemma.
Den 21 november skulle VBOF haft exkursion till nordöstra Skåne. På grund av coronaläget har vi beslutat att inställa denna utflykt. Men varför inte göra den på egen hand!?
Ungefär så här var rutten tänkt: Ett första stopp gör vi vid Tosteberga by. På fälten runt byn brukar det finnas flockar av gäss. Dessutom kan det sitta rovfåglar i trädtoppar runt fälten eller på elstolpar. Kanske kan du också hitta någon varfågel här om du spanar av buskarna runt fälten. Den sitter gärna i busktoppar.
Kör sedan ner till Tosteberga läge. Spana av ängarna på bägge sidor ner mot läget, här går också ofta gäss. Kanske finns här rent av kvar någon gravand eller storspov. Ute vid läget kan det löna sig att spana av vattnet och skären efter änder och örnar.
Vänd sedan kosan mot Hammarsjön och Håslövs ängar. Även här brukar det finnas gott om gäss. Här som på andra ställen kan man hitta en blå kärrhök svepandes över fälten.
Den här rutten tar dig till riktigt bra ställen och tar säkert en halvdag att genomföra.
Risken, eller kanske lyckan, är att du kan stötta på andra skådare på de här ställena, så håll säkert avstånd även ute i fria luften.
Lycka till!
VBOF